Från förorenad industritomt till bostadsområde 

Kvarnbyterrassen är cirka 35 000 m2 stort och beläget knappt 1 km öster om Mölndals Centrum söder om Göteborg. Tomten gränsar till K-märkta kvarter och Mölndalsån. 

Inom området har det under drygt 180 år bedrivits industriell verksamhet och linoljetillverkning vilken under senare delen av 1900-talet ställdes om till kemisk industri med färgtillverkning. Fastigheten var innan marksaneringen startade klassad som ett av de tio mest förorenade områdena inom Länsstyrelsen Västra Götalands region.

Fastigheten är numera sanerad och NCC har byggt 400 bostadsrätter i den höga sydväst­sluttningen med sin oslagbara utsikt över Mölndal. Hållbarhet har varit ett ledord genom hela projektet. Projektet fick världens första BREEAM-certifiering med de nya skärpta kraven.

Saneringen

Arbetet med att planera för kommande sanerings­åtgärd och bostadsbebyggelse påbörjades under 2007 och i april 2011 påbörjades saneringen av fastigheten. Under processen fram till projektstart låg en lång och intensiv period vilken inrymde markundersökningar, diverse inventeringar, riskbedömning- och åtgärds­utredningar samt rivning av byggnader.

Saneringen innebar att 98 % ftalatföroreningar och drygt 80 % bly­föroreningar avlägsnades från området.

Huvudprincipen har varit att massorna sorterades fraktionsmässigt genom siktning på plats. Sikt­förfarandet har inneburit att ca 27 800 ton av de upp­schaktade massorna har kunnat återanvändas inom projektet. Detta innebar en stor minskning av transporter till och från arbetsplatsen.

Hållbarhetsanalys - samarbete med Chalmers

Parallellt med planeringsarbete och utförande har saneringsprojektet nyttjats som fallstudie för ett flertal utvecklings- och forskningsprojekt. Det övergripande syftet är att öka kunskapen kring hur man utformar hållbara saneringsprojekt i framtiden. Kvarnby­terrassen har bland annat använts som fallstudie i SCORE, ett hållbarhetsverktyg som arbetas fram inom kompetenscentrat FRIST på Chalmers där NCC har en ledande roll.

I ett examensarbete gjordes en jämförande hållbarhets­analys av fyra saneringsalternativ. Analysen visade att den tillämpade principen med siktning på plats var det mest hållbara alternativet. Bland annat har transport­behovet till och från platsen kunnat minskas avsevärt genom återanvändningen av massor på plats. Transporter var det största orosmomentet för närboende, en social aspekt av hållbarhet som därmed hanterades. Den uppnådda resurseffektiviteten i projektet gav en miljömässig hållbarhet i projektet. 3D-modellering har också optimerat kommande marknivå för att kunna hantera även kvar­lämnade massor resurseffektivt.

Den ekonomiska hållbarheten i projektet har utvärderats med en kostnads-nyttoanalys. Den visade att det valda alternativet var det mest fördelaktiga både för projektet och samhällsekonomiskt.