NCC erbjuder asfalt och beläggningsmetoder för alla typer av användningsområden och tillverkar asfalt i en rad olika kvaliteter och med olika egenskaper, dels standardprodukter, dels specialprodukter. Här förklarar vi begrepp, benämningar och användningsområden för några av de vanligaste asfaltmassorna.
Beläggningar av varmmassa är den vanligaste typen av asfaltbeläggningar och tillverkas i ett asfaltverk. Beroende på egenskaper och användningsområden blandas stenmaterial, bindemedlet bitumen och eventuella tillsatser till önskad kvalitet. Stenmaterialet utgörs i huvudsak av krossat berg och man varierar dess storlek och kvaliteter beroende på beläggningens önskade egenskaper.
Vägbeläggningens uppbyggnad består vanligtvis av flera lager som alla bidrar till vägens beständighet och livslängd.
Slitlagret är det översta lagret och kan ha en rad olika egenskaper beroende på användningsområde. Kraven, liksom egenskaperna är oftast funktionella.
När det ställs höga krav på stabilitet och styvhet använder man ett så kallat bindlager under slitlagret. Syftet är att fördela trafiklasten för att undvika sprickbildning och deformationer.
Bundet bärlager har i uppgift är att uppta och fördela trafikbelastningen till underliggande lager och där sammansättning och bärighet inte ska förändras med tiden.
Asfaltbeläggningar benämns normalt med AB = Asfaltbetong och den efterföljande bokstaven syftar till dess specifika egenskaper. Här är några vanligt förekommande beteckningar.
AG: Asfaltgrus - Bitumenbundet bärlager
ABb: Asfaltbetong bindlager
ABT: Tät Asfaltbetong - Slitlager för låg- och medeltrafikerade ytor
ABS: Stenrik Asfaltbetong - Slitlager för högtrafikerade ytor
Ex: ABT 16 70/100
ABT = Tät Asfaltbetong
16 = Max stenstorlek
70/100 = Bitumenkvalitet
